locutus

Mexiko funderar på att kapitulera för ondskan, i sitt krig emot droger. Då talar jag förstås inte om ondskan i form av drogbaronerna, utan ondskan i form av drogerna i sig. Man talar om legalisering (hemska tanke!) för att få stopp på dödandet, men samtidigt verkar man inte ägna en tanke åt att droger dödar. Relaterade artiklar här, här och här. Det är Mexikos ex-president, som talar om att låta ondskan härja fritt. Förhoppningsvis har presidenten modet att motstå sådana påtryckningar.

Själv vet jag ingenting om droger eller vilka effekter narkotikalagstiftningen har på världen, men jag har ändå en väldigt stark åsikt om att droger borde vara förbjudna, som jag bygger på mina egna starka känslor, som i sin tur grott ur den objektiva information som jag fick från skolan och att samhället har talat om för mig vad jag ska tycka, tro och tänka.

En gång när jag var fjorton kom en före detta missbrukare till min skola, talade om att droger är någonting som måste vara förbjudet och så berättade han om några skräckexempel på hur det kan gå om man knarkar. Sedan har jag fått lite annan korrekt information under mina tonår och hört saker från folk som aldrig provat droger om att droger kommer få en att tappa minnet helt, döda folk, tro att man är en apelsin och dö av skräck för att bli skalad, få en att se polkagrisfärgade rymdelefantzebror, framkalla psykoser redan vid ett bloss, att alla som använder droger är missbrukare och att alla droger gör en dum i huvudet och får en att hoppa från broar för att man tror att man kan flyga. Nu är jag närmare trettio och bygger fortfarande min uppfattning och mina åsikter om narkotika på detta.

En del hävdar att lagstiftningen när den organiserade brottsligheten, som har droger som sin största inkomstkälla, att den låga sociala acceptansen fryser ut individer från samhället, att de pengar som läggs på att bekämpa narkotikan skulle kunna läggas på missbrukarvård, att lite saklig information skulle kunna rädda liv, att man skapar brottslingar, genom att hänvisa narkotikaanvändare till brottslingar för att köpa droger, att verksamheten nu helt sker i skymundan och att nationerna skulle kunna behöva de skattepengar som lagliga droger skulle kunna inbringa. De hävdar att prickar i brottsregistret för ringa narkotikabrott försämrar möjligheten att klara sig i samhället och att många hamnat på glid just när myndigheter blandats in.

De hävdar också trams som att det är fascistiskt av staten att förbjuda vuxna att göra vissa saker med sina kroppar och sina liv. Det finns till och med de som hävdar att det mesta jag tror om narkotika är gravt överdrivet, eller till och med rena lögner.

Men det tänker inte jag lyssna på, för jag har redan min egen uppfattning som bygger på mina känslor och den är mycket bättre än alla eventuella logiska argument som jag ställs inför. Jag vet nämligen bäst trots att jag inte vet någonting! Och min vilja som grundas på den bild jag har av droger ska tvingas på andra! Droger är skadliga och ska vara olagliga! Punkt slut! Tycker man något annat så är man en dum haschtomte, som bara upprepar samma mantran, om att till exempel alkohol är skadligare. Hade den varit det, så hade den ju varit olaglig, eller hur? Staten vet nämligen alltid bäst! Gör som jag och kom med lite mer genomtänkta, nyanserade och sakliga argument istället. Och förstås, tänk på barnen!